Ringmärkning har bedrivits vid Falsterbo Fågelstation sedan 1947. Under drygt 30 år fram till 1979, bedrevs denna ringmärkning när personal, väder och fågeltillgång medgav. Ringmärkningen genomfördes på flera platser på näset (och ibland även bortom detta) och fångstmetoderna, insatserna, och platserna varierade. Exempelvis märktes vadare via fångst i vadareburar vid Slusan under en period.
I slutet på 70-talet bestämdes det att ringmärkningen skulle koncentreras och standardiseras med start 1980. Numera är ringmärkningen ett av stationens arbetsområden med fem specifika arbetsprogram där data redovisas var för sig. Förutom de tre standardiserade programmen, se detaljer nedan, märks fåglar fortfarande utanför dessa som “övrig märkning”.
Sedan 1980 bedrivs tre standardiserade arbetsprogram inom arbetsområdet ringmärkning vid Falsterbo Fågelstation (Tabell 1). Graden av standardisering har baserats på lokala förhållanden, hänsyn till fåglarna och egen mångårig erfarenhet. Syftet är att få ett material som är jämförbart från år till år och därmed kan antas spegla variationer i antal hos de fågelpopulationer, som flyttar förbi Falsterbo.
Fångst bedrivs på två lokaler. Dels i Fyrträdgården, en 100x100 meter stor dunge som omger Falsterbo fyr (inklusive några enstaka buskage alldeles utanför) och dels i vassarna på Södra Flommen, en knapp kilometer norrut. Vid fyren pågår fångst både under vår och höst medan fångsten på Flommen bedrivs under första hälften av hösten. Användningen av två olika fångstbiotoper gör att fler arter kan inkluderas i programmet. Vid Fyren har samma nätplatser använts under alla åren medan vi tvingats flytta några vid Flommen, beroende på vassens utbredning. Alla nät har dock alltid placerats i vass.
Tabell 1. De standardiserade fångstperioderna och platserna vid Falsterbo Fågelstation.| Lokal | Från | Till | Dagar | Tim/Dag | Nät |
|---|---|---|---|---|---|
| Fyrträdgården (vår) | 21 mars | 10 juni | 82 | 4 | max 21 |
| Fyrträdgården (höst) | 21 juli | 10 november | 113 | 6 | max 21 |
| Flommen, vass (höst) | 21 juli | 30 september | 72 | 6 | max 20 |
Endast slöjnät (9 m långa med 16 mm maskstorlek) används. Beroende på väderleken varierar antalet dagligen använda nät. Som mest används 21 nät vid Fyren och 20 vid Flommen. Fångst bedrivs dagligen under säsongerna undantaget dagar med regn och/eller hård vind. Av hänsyn till fåglarna bedrivs ingen fångst in vid dylika tillfällen.
Näten sätts upp 30 minuter innan soluppgång och kontrolleras en gång i halvtimmen. Oavsett antal fåglar pågår den dagliga fångsten minst fyra (vår) eller sex timmar (höst). Under dagar med god fågeltillgång fortsätter vi tills färre än tio fåglar per timme fångas. Efter avslutad fångst tas näten bort från stängerna.
Flygga fåglar fångas mestadels med slöjnät. Insatsen varierar och även inriktningen. En någorlunda regelbundet återkommande insats är uggle-märkning nattetid under senhösten vid Fyren. En annan modell är ett antal vadareburar som sätts ut i Flommen.
Boungar märks mestadels i holk. Främst i Fyrträdgården men även spritt i Skanör och Falsterbo samhälle. På senare år har även ungar av tärnor och vadare märkts på Landgrens holme.
Figurer m.m. grundas på antal fåglar per art, säsong och lokal. Siffrorna anger antalet nymärkta (eller ommärkta) fåglar, övriga kontroller av redan ringmärkta fåglar är inte inräknade.
Lokala häckfåglar ingår i summorna. I de flesta fall utgör de en mycket liten del av de fångade fåglarna. För mer eller mindre residenta arter som t.ex. gråsparv och pilfink kan dock det lokala eller regionala inslaget vara mera betydande.
Statistiska test görs med hjälp av Spearmans Rangkorrelation.
För att tolka våra siffror krävs kännedom om de speciella förhållanden som råder vid Falsterbo. Näset utgör Skandinaviens sydvästligaste spets och under hösten är huvudriktningen hos många flyttfåglar sydvästlig. På grund av ledlinjeeffekt förstärks koncentrationen av flyttande fåglar under hösten ytterligare.
På våren är de nordflyttande fåglarna egentligen inte alls koncentrerade till Falsterbo. Däremot kan man även under våren se fåglar sträcka ut åt sydväst. Särskilt i samband med omslag till kallt väder kan mängden retursträckare vara avsevärd och ledlinjeeffekten gör att antalet utsträckande fåglar under våren lätt överstiger antalet insträckande. I vårt material finns t.ex. en rad höga fångstsiffror för bl.a. järnsparv, taltrast, rödvingetrast och bofink i mitten på 1980-talet, som vi anser huvudsakligen beror på retursträck.
I vad mån detsamma gäller utpräglade nattsträckare vet vi naturligvis inte, men erfarenheten från vårsäsongerna är att de riktigt stora mängderna rastande (och därmed fångstbara) fåglar finner man i samband med ”dåligt väder”, dvs. när fåglar som startat sitt sträck norrut från andra sidan Östersjön i relativt varmt väder möter en kallfront på vägen. Flugsnappare, t.ex., fångas på våren nästan uteslutande under sådana förhållanden.
Fångsten under vårsäsongerna är därför mera nyckfull än under höstarna, vilket kan vara en orsak till de relativt få korrelationerna mellan vår- och höstsiffror. Naturligtvis finns ett inflytande av vädret även under hösten, men de riktigt extrema situationerna är per definition sällsynta och blir alltmer betydelselösa i ett långtidsperspektiv, t.ex. om man jämför tioårsmedelvärden.
Vi anser därför att höstsiffrorna är mera tillförlitliga för övervakning av beståndsväxlingar än vårsiffrorna, dessutom är de i allmänhet högre.
Däremot är såväl vår- som höstsiffror synnerligen användbara för fenologiska studier.
En nedre gräns på minst 50 ex per art och säsong har valts som villkor för att ett diagram skall visas. Denna gräns kan lätt justeras vid behov. Det betyder att en del arter med små stickprov (men ibland med intressanta trender) inkluderas. För varje art, som är aktuell för övervakning av beståndsväxlingar, finns angivet vilken säsong som är förstahandsval. Dessutom visas (i relevanta fall) statistiska signifikanstest samt kommentarer som ytterligare förklarar siffrorna.
Alla siffror, diagram, statistik, etc. uppdateras automatiskt vid varje årsskifte.