Falsterbokanalen och Black

Falsterbokanalen, som skiljer Falsterbonäset från fastlandet, tillkom under andra världskriget för att erbjuda sjöfarten en säkrare rutt än genom det starkt minerade södra Öresund. Fortfarande trafikeras kanalen av båtar även om nedläggningshotet växer för varje år.

För fågelskådare är Falsterbokanalen ett ofta besökt vintermål. Även vid sträng kyla finns det alltid några vakar, i vilka det är gott om änder. Smådopping övervintrar regelbundet och hittas ofta intill de betongfundament, som står ute i kanalen mellan bron och den södra bassängen. Under våren passerar ejdersträck tvärs över näset längs kanalen. På hösten är lokalen ett gott alternativ till Ljungen för att se rovfågelsträck. Längs västra kanten av kanalen går en väg och det är lätt att snabbt förflytta sig i nord–sydlig riktning om sträcket förskjuts på grund av vindkantring. Vid nordvästvind ses rovfågelsträcket således bäst från kanalens sydände. Om vinden i stället kommer från sydost kan kanalens nordände vara en skaplig observationsplats.

Fördelarna med att se rovfågelsträcket vid Falsterbokanalen jämfört med Ljungen är att fåglarna ofta passerar på lägre höjd vid kanalen och är lättare att räkna. Nackdelar är att fåglarna snabbare försvinner ur blickfånget samt att man riskerar att gå miste om den storslagna åsynen av hundratals kretsande rovfåglar över Ljungen.

Alldeles väster om kanalens norra pir ligger en långsträckt sand- och stenrevel som kallas Black. Beroende på vattenstånd ses här varierande mängder rastande fåglar. Specialiteter under senhöst/vinter är skedand, som tycks dröja sig kvar just här hellre än någon annanstans och rödbenor av den isländska rasen robusta.